Det är så!
KBT är en av de bästa saker jag gjort,det är oerhört
jobbigt att se mej själv så som jag blivit.
Tufft att faca monstrena!
Det kommer inte bli lätt men både jag & min KBT
tjej har stort förtroende för varandra & så länge
jag har ett öppet sinne & kan se på mej själv med
nya ögon så är de lugnt..
Att börja leva istället för att överleva är inget du
gör på en pissekvart!
Det är faktiskt en konst i sej.
Men måste erkänna att det känns underbart när det
berömda liljeholmens tänds.
Det är som en drog,vill helst inte gå hem när timman
är slut & en vecka känns lång .
KBT med Nada är riktigt bra för mej.
Trappa ner på min medicin håller jag på med &
inga sovmedicin,,,nu är det sömnskola som gäller.
I går tog Theo & jag en sväng på stan,han har ju
börjat hitta bokstäver & läser på allt som kommer i
hans väg.
Jag älskar att lyssna på när han läser..
Biblioteket är perfa...
Vi blev en stund på bibblan,det är inte lätt att välja
böcker att låna hem,måste ju provläsa oxå =)
En gofika på stan var ju ett måste=)
2 fikamonster....
I dag blir det lite aventyr med Blomman...myz!
Hejdåposs!
Meen vad är de för skitmuffins jag ser, erkänn den var inte så god va ? ;)
SvaraRaderaHej!Hittade din blogg av en slump..jag har gjort en liknande resa från att överleva till att leva..dels genom KBT men mycket jävlaranamma..Min story finner du här: www.vikingjoddlare.blogspot.com Jag fick en cysta diagnosticerad i hjärnan när jag var i v.12 med min fyra. Som en blixt från klar himmel-jag var inte sjuk..det gjorde mig till en stor hypokondriker..Du kommer komma vidare-du verkar vara på god väg! Lycka till och kika gärna in under etiketten Corpus Pineale Cysta. Mvh Mia
SvaraRadera