Barndomshussaknad!

Känns konstigt, om 23 dagar så är inte Furufors vårat längre,

mitt älskade ställe på jorden.

Det är ju inte så att jag missunnar mamma att ha det bra i en lägenhet

utan att tänka på att elda eller köra in ved för det är hon värd.

Hon har varit helt suverän sedan pappa gick bort, hon är ju alltid

suverän förvisso men att hon har fixat med allt praktiskt runt om

beundrar hennes styrka!

Min pappa var en samlare av allt & då menar jag ALLT!!!

Han hade som vi kommit på nu inte förmågan att slänga något,

som det är i dagsläget så har mamma kört bort 70 kubik med

brännbart & ca 30 kubik med skrot + 4 ton skrot innan,,,,,

kan ni försöka tänka er in i hur mycket han har samlat & allt är inte

tomt ännu. Allt detta har mamma fixat med.

Har lärt mej efter detta att utrycket" De kan var bra & ha" måste

tänkas igenom innan det sparas,,vill för allt i världen inte lämna det

så till Theo en dag!

Jag vet ju att huset finns kvar men det är ju inte samma sak,

massa tankar flyger i huvudet om saker som jag gjorde som barn

där ute, alla upptäckter som gjorts där alla lekar som lekts.

För jag vägrar minnas det tråkiga som varit,,alla gånger jag fick

hjälpa till med veden eller skotta snö!

Hur eller hur så har det varit ett bra ställe & växa upp på.

Det kommer bli tomt! Saknad!

Blir lite tårögd när jag tänker på det men får väl välja att glädjas

åt att det förhoppningsvis blir några andra barn som får leka där

& växa upp.

Att det skulle vara så många skeden i ett sorgearbete för mej

hade jag ingen aning om men det kankse är bäst att inte veta

vissa saker innan.

Får väl hoppas att pappa inte tycker vi gör aldeles galet där han

är nu eller så kankse han inte bryr sej.

Ska snart gå till en sierska & då hoppas jag kunna få någon kontakt

med honom så håll tummarna!

Lite tankar för kvällen,,,,

Hejdåposs