Vissa dagar..

Ja vissa dagar är mer fyllda av funderingar än andra,
jag har haft några,,ja kanske några dagar för mkt
med funderingar på det mesta.
Realist har jag aldrig varit & kommer nog aldrig att
bli har en man & en syster som står för det här=)
Nä,jag är en grubblare!

Funderar mycke på mej själv & min omgivning Å vad
jag kan räkna med att förvänta mej av folket
runtikring.
Jag trodde jag visste men så är det nog inte tyvärr.
Jag får fortfarande gissa mej till saker & ting.
Jag försöker att öva på att vara egoist & lyssna på
mej själv & se till mitt bästa men för att det ska funka
så måste jag först kunna lita på att folk säger som det
är till mej,,ja de känner jag att jag inte kan!
Jag jobbar på min självkänsla som säger,,,du är nr 1!
Självkänslan som säger att jag inte kan tänka åt alla
andra.

Ja när jag har mina grubblardagar så kommer pappa
upp i mina tankar.
Jag saknar honom,hittade en Kronblom häromdan när
jag rensade mina lådor,,ja de var ju pappa!

Den här biten spelade vi alltid när vi åkte & fiskade
strömming jag & pappa.
Kasettbandet rullade hela vägen till Oskarshamn &
tillbaka.
Det är lagat med tejp på flera ställen *L*


Pappa & jag

När pappa gick bort så letade jag frenetiskt efter
detta band,jag ville ha det som ett minne av våra
resor men hittade det inte,,ja ni som kände pappa
kan ju förstå varför det inte gick att hitta =)
Jag var besviken men la ner det.
När mamma skulle sälja huset & det var dags att
börja slänga saker så tänkte jag att jag kollar en
sista gång i pappas rum efter bandet..
Tänk er att där låg det,mitt framför ögonen på mej
Pappa hade skrivit Nisse Karlsson på bandet.

Jag tror att pappa la fram det till mej när jag var
redo helt enkelt.

Jag har inte spelat det..än..är inte redo!


Idag ska jag ägna mej åt att tvätta bebiskläder till
Fanny,så mysigt för i morron DÅ ska jag snuffsa
bebis minsann..
Detta lilla pyre.
Det är med delade känslor jag åker dit,ja naturligtvis
är jag lycklig över att systra mi får uppleva detta,,tro
nu inget annat.
Jag önskar henne allt hon kan få,allt som inte jag
fick när Theo var liten.
Jag upplever det nu genom henne.
Men jag vet inte riktigt hur jag kommer att reagera
när jag håller detta pyre i min famn.
Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att vi inte
får skaffa ett eget barn jag & Robban.
Ingunn vet om detta & det är nog det som gör mej
stark,hon finns där om jag bryter ihop.
Usch nu kommer tårarna....
Fanny kommer att bli min meducin,min rehabilitering.

Även att vi inte träffats ännu så vet jag att hon kommer
ha stor betydelse i mitt liv.
Hon är ju ett mirakel!

Hejdåposs!