I morron bitti lär det bli tyst & tomt här..
Theo åkte till sin far i 2 veckor,,hoppas bara jag får
träffa honom nån gång under dessa veckor annars
kommer jag gå under.
I dag mina goda läsare är det faktiskt 4 år & 1 dag
sen jag fick min allra sista cellgift i mitt liv har
jag tänkt.
4 år sen jag fick uppleva att jag fått en andra chans.
4 år sen jag fick ett mottagande av min älskade vänner
Utan alla er hade jag inte varit stark!
Tack för att nu funnits & finns!
4 år sen!
Vi firade med god mat & vin Hanen & jag.
FUCK MR C!!!!!!!!!
Nu sitter jag i valet & kvalet om jag ska övervinna mej själv
att orka hojka till Danmark, ha de mys med goa vänner
& njuta eller ......
Ja eller vad ?
Lämna gärna en kommentar här inne & inte på fejjan.
Hejdåposs!
Tiden går snabbt. Plötsligt inser man att man kanske klarar sig trots allt. För mig är det 2,5 år sedan jag avslutade min behandling (förutom medicineringen då) och jag har faktiskt slutat att oroa mig så mycket för återfall.
SvaraRaderaSå roligt att höra att det går bra för dig! :-)