Cancergala & praktik !

 

Igår var de cancergalan på tv, jag vet inte hur

många av er som såg den.

Jag har inte lyckats att se den sen jag fick min diagnos

det gör för djävla ont helt enkelt, massa minnen som

flimmrar förbi.

Tänkte att i år så ska jag i alla fall försöka att titta

mest för ett steg för mej själv.

Jag har mycket kvar att bearbeta, jag har ironiserat

mina känslor ganska bra men nu känner jag hur

det blir mer & mer på riktigt.

Knasigt kanske jag vet inte..

 

Robban & Theo  satt med mej & tittade men efter

30 min så rann tårarna så vi bytte kanal, det är inte värt

de,varför ska jag utsätta mej för det?

Nä jag stoppar huvudet i sanden när det gäller såna

galor framöver.

Jag har upplevt att livet kan ändras på en sekund...

De räcker !

 

Vi låg & mös i sängen alla 3 istället, ja eller Theo var

lite smått hysterisk över stormen igår så han sov hos

oss..

 

Stormen Simone tog halva björken.

 

Hur har hon gått fram hos er?

 

Idag var jag & min handledare & hälsade på min

praktikplats.

Det som är viktigast för mej just nu är att komma ut,

att komma hemifrån, att få vara viktig utanför hemmet.

Att få bli jag igen.

 

Så 7 Nov börjar jag på Erikshjälpens secondhand.

2 dagar / vecka a´ 4 H, de blir perfekt.

 

De känns så kanonbra, jag vet att det inte leder till

något arbete men som sagt, det är inte det viktigaste nu.

 

Dom har också fått order om att dra i handbromsen så

att jag inte gör som jag brukar när det är något

jag brinner för....kör i 210 & sen däckar!

 

De roligaste vara att han sa ja direkt för de kändes

så bra, han brukar inte ge svar så snabbt annars..

De värmer.

 

Så nu är jag på banan igen, det är så härlig känsla.

 

Det blir som det ska bli,

som Mari brukar säga.

 

Hejdåposs!