Ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker
min indignation över det som är fel,vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden
slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en
förändring bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att
jag är minorotet.
Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar