Jaha då har denna dagen snart gått oxå men den har varit lång=)
Har haft besök av Mamma & Sören, Anna & Hanen..pratade med
Theo i telefon innan, han var hostig den lille & varit hemma från
dagis.
Hoppas bara han piggnar på sej till julen!
Tack för alla sms & mms jag fått, har inte orkat att svara på alla.
Jag är så innerligt glad att jag har sånt enormt stöd,tankar & böner
från er alla,,det betyder så mycket för mej & gör mej starkare.
Jag får nog allt fixa ett tåg om vi ska få plats alla som är med mej på
resan men finns det hjärterum så finns det stjärterum=)
Har funderat massor på hur det ska kännas sen när bandaget är
borta & svullnaden lagt sej & jag är en enbröstad Anka!
Nu är ju inte bröstet livet,,långt ifrån men jag undrar om jag kan få
fantomkänslor,,amputeras ett ben eller liknande så sägs det ju att
det kan kännas som om att benet är där, är det likadant med bröst?
Mitt mål är att stolt kunna vara enbröstad med en asasnygg tatt på.
För hur man än vänder på det så är ju ett inplantat oxå en operation
eller tre sa min läkare,,är det värt det?
Jag vet inte men jag behöver inte fundera så mycket på det nu nu
för det är ju minst 1 år tills det blir aktuellt.
Det positiva är att jag får använda spikmattan & även ta massage
Om jag längtar,,,JAPP
Jag kunde göra allt som jag mådde gott av sa hon!
Jag kan inte riktigt förklara men det känns lite som om att jag är
i en bubbla, jag kan inte riktigt förstå att detta drabbat mej.
ibland känns det som om jag tar för lätt på detta för det är ju allvar
nu ju.
Samtidigt kan jag ju inte göra så mycket åt saken mer än att se till
att jag äter bra & rör på mej,resten står skrivet i stjärnorna.
Jag har praatat med pappa där uppe & bett honom att mota bort
mej ett bra tag till för jag är inte färdig här ännu.
Den senaste veckan har det varit "någon" hemma hos oss, ja inget
ont utan något varmt men Cajjo har reagerat & betett sej lite
märkligt, jag funderar starkt på om det varit pappa som närvarat
& kollat till & gett mej styrka men jag skulle så gärna vela ha ett
tecken från honom men visst han var ju gubben i lådan & bara dök
upp när han var här så varför inte nu?
Nu funderar jag på om jag inte skulle sova en stund hoppas jag
iallafall, är fortfarande ensam på salen & det är gott,,en stor kuppe=)
Om nu allt går enligt planen så åker jag hem i morron, det skulle
vara skönt tycker jag allt.
Hejdåposs!
Kännere så väl igen mig i det du skriver om att leva i en bubbla. Att man är den i ens omgivning som tar lättast på det här, att man ibland är den som får peppa andra, eller hur? Jag tror att det helt enkelt är ett sätt för oss att överleva och orka. Men så ibland trillar vi ner i de där mörka hålen och det är då det är så viktigt att andra finns där, med oss, och fångar upp oss.
SvaraRaderaDin tutte är i patthimlen nu! Bland andra stora, små, hängiga, härliga tuttar - haha!
Hoppas att du får åka hem i morgon men du - känn verkligen efter! Stressa inte hem även om du lkängtar dit. Sjuhus är trist men det är också en trygghet att vara där, man vet aldrig vad som händer så snart efter en operation. En dag mer eller mindre gör egentligen ingen skillnad att vara borta, eller hur?
Ta nu jättehand om dig så följs vi åt genom resten av behandlingen sedan.
Kram!