tisdag 29 december 2009

Tankar i natten,,,

1
1
Jaha då var klockan mitt i natten ,,,IGEN,,,jo jag vet att jag bör sova
behöver min sömn massor men allt bara snurrar runt, det är bara
för mycket nu att ta in....
Ögonen går i kors, näsan rinner & hostan hostar...
1
Idag satt jag & funderade på 2009,,jag tror att jag vill glömma stora
delar av det faktiskt, kanske kan gräva ner det någon stans.
Arbetslöshet,Mari sa upp kontakten, panikångerst,social fobi,
Mc olycka med hojkompisar varav en dog,dom andra två allvarligt
skadade,den tredje "bara" psykiska minnen,jag cancer, min vän
cancer,min väns svärmor cancer,,,
1
Sen finns det ju fina saker oxå såklart....många av mina kompisar har
fått barn ,jag friade till min Hane & han sa JA, vi förlovade oss,
vi blev sambos, träffat en del nya kompisar,upplevt ett finfint ställe i
Laholm, Mari tog kontakt igen.
1
Jo det är väl både gott & ont men det onda är så ont, så opåtagbart
så svårt att förstå.
Jag kan tycka att varje gång jag tar av mej tröjan så borde jag komma
ett steg närmare "att förstå" men nä, det känns så långt borta,,,
jag har inte tagit in att det faktiskt drabbat mej själv, fattar inte
innebörden av det hela.
Visst det är svårt att förstå något som jag inte gjort förut men varför
kan jag inte bara bryta benet eller en arm?
1
På ett sätt vill jag veta vad som kommer att hända med mej men på
ett sätt inte.
Nu tror ju jag mycket på andevärlden & medium.
Har varit hos ett par stycken med några års mellanrum & den
senaste sa till mej att jag,,,JAG,,skulle varna Theo för farten tills han
fyllt 24 år,
Ja visst greppar jag efter halmstrå men visst måste det betyda att
jag inte är klar här,,,
Jag vill inte vara klar här,jag har massor att göra jue!
1
Jag har nästan nyss träffat den underbaraste mannen i mitt liv,
ja verkligen min själsfrende, vi synkar så bra,kan göra ingenting
tillsammans, vi kan göra allting tillsammans.
Har världens underbaraste son,,
Jag behöver aldrig oroa mej för att få höra något han gjort på
omvägar någon jag kan lita på i alla lägen,,en man som verkligen
älskar mej för den jag är,han tar verkligen fram mina bästa sidor.
Theo älskar honom & dom synkar oxå bra ihop, Cajjo har hittat sin
plats i familjen oxå.
Inte kan det vara möjligt att vi ska gå skilda vägar på detta vis?
Vi kan ju inte vara klara ännu!
Vi har ju massor att göra, Theos liv måste jag ju få uppleva, måste få
finnas för honom när det är glatt & sorligt.
1
Visst har tanken dykt upp,,tänk om jag dör,,jo dö ska jag ju göra nån
gång hoppas jag men inte av detta, inte låta Mr C vinna,,,
han har så många liv på sitt samvete, det behövs inte flera,,inag alls.
1
Kanske försöker jag skjuta bort det genom att bry mej mer om andra
& deras bekymmer, det har jag alltid varit duktig på.
Men det är när natten kommer & tankarna tar över som det blir
svart & alla dumma tankar kommer.
Jag vet att det lyser igenom när jag går in i mej själv & funderar,
det syns på min blick säger Hanen,,den fastnar & jag är inte så
kontaktbar
1
Jag vet ju självklart att det inte ska bagateliseras men på nåt vis
känns det som om det blir uttjatat om jag bara maler om detta,
på nåt knäppt vis känns det bättre att skämta bort det & ironisera
det.
Jo mina vänner jag vet att jag får mala & gråta & panikskratta
men jag tror oxå att ni vet vad jag menar med det jag skriver.
Jag är nog inte ensam om att känna så här nån gång,,eller?
1
Vill klara så mycket själv, vara stark för jag orkar inte bryta ihop
jag vet inte om jag kan tillåta mej det, fast jag kanske skulle behöva
det för att kunna klättra uppåt & samla styrka eller klara jag att
vara på mittlinjen hela tiden?
Vill vara stark för Theos skull så han inte märker mer än han
behöver, vill vara stark för min Hane så vi ska kunna ha det så
mysigt det bara går.
1
Jag känner mej som om jag tittar ner på mej själv ifrån ett högt träd
där jag sitter & dinglar med benen, ja lite som att titta på film.
Detta händer & jag kan inget göra åt det,,bara titta på.
Fast i en film så brukar dom ju alltid släppa en trailer men inte Mr C
nä han håller på sej till premiären minsann,,,
1
Nu när allt verkligen började falla på plats i mitt liv så är det tvunget
att komma något annat,,ja då kör vi ner den stora spiken,,
inga nubb här inte!
1
Allt jag vill är att njuta, vakna utan några bekymmer & smärta, oro
& väntan på att något ska hända , ett besked om hur illa det är.
1
Jag vill åka hoj, semestra med familjen, picknicka i Illharjen, le med
ögonen i kameran, dricka vin med kompisarna & fnittra åt
framtidens bravader, busa med mitt Cillaben & leka Birger
Glädja mej åt ett liv med hanen & Theo & Cajjo.
Just nu vet jag ju ingenting,,,nä ingenting!
1
VARFÖR?
VARFÖR?
VARFÖR?
1
Nä, nu får det bli en sovis, kl är 3 & John Blund har väl somnat i
väntan på mej,,
1
Hejdåposs!

4 kommentarer:

  1. Jobbiga tankar, men de måste ju få komma ut!
    Klart du ska greja det här!
    Och släpp ut frustrationen och tankarna, jag tror det är nyttigt!
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  2. åh så nyttig och vettig du är människa. detta är tankar och känslor som behöver få ut och luftas, du måste ta fram dom i ljuset o titta på dom, vad dom innebär och hur dom inte ska få vinna.
    det är BRA att du får ut dom, även om det råkar bli tre på natta..
    mina tankar går som dina.
    ja inte helt som dina, jag går ju inte fysiskt igenom vad du gör, men så nära det går...
    Men tänk så som du redan HAR gått igenom. du står här än! du har redan glott honom i vitögat och vunnit.
    Nu är det finlir kvar. nu ska han utrotas med dom medel som går. men försök att finna tröst i att OM ( och nu tar vi ut herr C i ljuset) han lyckats med konststycket att skicka i väg små ättlingar nån annan stans i din kropp...
    så har du goda möjligheter att ändå få ett bra liv, du kommer få mediciner som kan hålla såna där fulingar i schack i många många år framöver!
    du dör inte knall o fall. (fin tröst jag vet.-)
    men du förstår poängen. Det är ju så att du kunde lika gärna fått en smygande c, som inte visar sig förräns det är för sent. Nu gjorde han ett "misstag" och råkade avslöja sina hemska planer, och haha fick han, för nu kommer dom inte gå att genomföra.
    cytostatika är ingen lek, men vad jag förstått så kan du tom få en sk port-a-cart inopererad ( en liten dosa som dom kör nålar o sånt i) undertiden du får cellgifter, så att du slipper alla stick och sånt...det finns så mkt hjälpmedel, läkarvetenskapen går framåt trots att man inte tror det..
    visst hade denna resa gärna varit en du kunde fått slippa... men jag säger det igen,
    du kanske tar denna resa NU istället för att Theo eller nån annan gör det?

    det är obegripligt, hur det blev så här bara pang på..det har gått fort, från en vanlig anke-panka till en sjuk anke-panka...inte lätt att hänga med alls...
    ge det tid.
    och tänk att du har TILLÅTELSE att faktiskt må som du gör just nu. Det är OK att grubbla, vara orolig, vara rädd...
    det kommer tid när du ska skratta så du kiknar, dricka vin med dina vänner och ha det gott, jag loovar!

    helst vill man ju kunna styra, säga att NEJ den dära quinnan har haft tillräckligt i livet för att behöva gå igenom detta MED...
    men så funkar det inte.tyvärr.
    fysiska sjukdomar är nog inget som kommer beroende på hur man mår eller vad man haft i livet...
    det är orättvist, men samtidigt vad är rättvist?!

    nu har det blivit så mycket att vem kan ens ta i detta utan att bli knasig, med V och med dej? allt är för mycket helt enkelt.

    nu tror jag att du skulle ha nytta av en kurator, eller så, en som du kan kasta ut all skit på, ensom du kan bli förbannad på och få utlopp för det du känner, så att du kan lägga det åt sidan och gå framåt...
    hur mkt man än skojar o försöker så är att förlora ett bröst inte en liten sak att gå igenom, att må som du gör är inte nåt bagatell-artat. du kan behöva proffshjälp helt klart...
    hur eller hur;
    du är int klar här på långa väägar. det kommer bli ett bra långt härligt liv. allt KOMMER så småningom att bli jättebra. det är det enda som går att tänka.

    storkram till dej gumman!!

    SvaraRadera
  3. Du är ju jätteduktig på att "skriva ut" om dina tankar och ditt onda.
    Men om man håller på att bryta ihop och stålsätter sig är det inte bra för själen.
    Inte hålla inne när det kommer snälla du!
    Lätt att skriva-svårt att göra
    (jag vet)

    Kramar om dig denna gråa-kalla-tisdag. Snart kommer 2010 och DET blir ett bättre år!

    SvaraRadera
  4. Jag tror att du MÅSTE igenom de här jobbiga tankarna och känslorna. Visst är det orättvist, visst är det frustrerande att inte kunna påverka, att bara drabbas. Men kanske finns det en mening med att just vi råkat ut för detta? En mening som vi inte kan se än? Vi kanske är utvalda?
    Ångesten är ett helvete, men den är en del av sjukdomen och en del av livet. Du går just nu igenom den jobbigaste fasen och du kan inte komma vidare förrän du är klar med den. Insikten kommer steg för steg. Jag tror inte att vårt psyke klarar att ta in allt på en gång, då skulle vi förmodligen bli tokiga...
    Tänker på dig och känner med dig eftersom jag vet vad du går igenom.

    Kram
    Liselotte

    SvaraRadera