Vanten!

Av Doktor Rudberg

Midvinternattens köld är hård.
Stjärnorna knastra och flamma.
Allan sover i enslig gård,samma gör Allans mamma.
Månen rullar sitt tysta barn,snön ligger still på taken,
tomten fryser om baken.

Står där och fryser vid lagårdsväggen,räknar de ynkliga slantar,
snor sina händer i lustigt skägg,önskar att han hade vantar!
Står där och grubblar,tänker så han spräcka,
undrar så om slantarna räcka?

För sin hand genom flottigt hår, andas i valkiga näven,
står och stampar med stela tår,ty han fryser om föttena även.
Står och huttrar i nordanvind,stryker en hårdfrusen klump från
sin kind.
Fryser så in i märgen, och verkar förfrusen till färgen.

Går till kylskåp och skafferi,nallar av alla faten.
Dricker ur flaskan med renat i,ja god äro julematen.
Skinka och renat är nog all right,men tomten tänker på Farenheit,
som biter i handen och kinden,
tomten sin kos styr mot vinden.

Går till den vrå där hans grötfat stå,sätter sig ner för att spisa,
huttrar och skälver,tänderna slå,mot läppar som vindarna isa.
Blåkalla kinder,svartfrusna tår,isbark på ryggen och rimfrost i hår,
och i stjärnornas frostiga glitter,
han hittar ett par vantar där han sitter!!

Hejdåposs!