Ja då var det dags för ännu en årsdag,,denna dagen får jag
tillägna mitt röda hår.
I dag är det 1 år sen vi var tvugna till att trimma av kalufsen.
1 år & det känns som i går!
Jag vet inte riktigt vad det är som händer i kroppen men jag
känner mej sorgsen,glad,okoncentrerad,ångerstladdad,
tankspridd & rastlös.
Jag som hade hoppats på att jag skulle känna mej bättre men
det känns bara värre,känner inte igen mej själv riktigt.
Jag har liksom tappat en del av min glöd,är outgrundligt trött
på att må så här, känna så här,,känna mej ibland som om
att "jaha & rycka på axlarna" trots att bomben faller bredvid.
Jag kan inte säga att jag är empatilös men jag saknar en hel
del av min gamla empati,,,jag orkar inte!
Nä det är ingen bra kväll i kväll,massa tankar snurrar...
Varför just jag?
Hade jag inte haft tillräckligt?
Tyvärr hör jag inga svar,,,,
Var på en tillställning idag,började må så där pga att det var
massor eller ja kanske 11 st men i min värld just nu så kan
1 person vara för mycket vissa dagar.
Ja sen kom droppen,,en jättesöt liten 3 månaders bebis,,
Ja så där söt & fin som dom bara kan vara,,luktade säkert
så där bebisgott oxå.
Hela mitt inre skrek,,,jag vill oxå ha,,samtidigt som jag inte
önskade nåt annat än att den där ungen bara skulle försvinna
ut ur rummet.
Det kändes så just då,fast det känns tabu att säga,fult på
nåt vis.
Jag vet,jag kunde gått ur rummet,upp & lagt mej & vila
men jag förmådde mej inte att göra det,,tänkte inte på det
just då..
Nu är det en klump i mitt bröst,en lessen klump,önskar att
Theo varit här ikväll,hade behövt båda mina grabbar.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare,vet varken ut eller in.
Bebisar finns ju ästan överallt.
Det är ju inte som med -Bred last- på vägen så det
kommer en blinkande bil & förvarnar,,fast jag hade nog
velat ha en sån just nu..
Förbannade jävla cancerhelvete,,,,,
Nä ikväll är ingen bra kväll men det får vara så, ont ska
med ont bedrivas sägs det väl =)
Det värsta är att jag känner att jag faller tillbaka i gamla
spår jag sluter mej,orkar/vill inte prata så mycket om det.
Min bubbla är trygg,varm & ..fast jag vet oxå att det är fel
väg att ta!
Lite som att lägga i backen på motorvägen..
Det är jobbigt att blotta såren,såren som inte syns.
I dag fick ni lite innertankar från en extra liten känslig Anka.
När alla hade gått så eldade vi potatis,,de var kul!
Tyvärr åkte jag hem innan resultatet kom,dom blev nog
bara kålklumpar.
Hejdåposs!
Psst Mitt CillaBen...En älskad vän..då,nu & för alltid!
Kram, kram, kramkram, från Värmland!
SvaraRaderaTänker på dig! Tänk vad olika vi människor är, när det är något som tynger oss. Vissa sluter sig och vill va själva...andra klarar knappt av 5 minuters ensamhet!
SvaraRaderaMen med "värsta vintern i mannaminne" snart bakom oss, tänker jag en tanke...vi överlevde! Du har överlevt helvetet på jorden och jag har egentligen ingen anledning att lipa, men man rår inte över hur man mår...tänk hur lätt allt hade varit då...om man själv fått bestämma över sitt mående. Jag hade valt go´ och glad och lycklig till sinnet kan jag säga! Är kass på att läsa din alltid så välskrivna blogg, egoismen vill jag också välja bort från MITT mående, men jag bryr mig innerst inne...jättemycket!
Kram och hoppas du får en fin Måndag
Älskade ankis! Finner inte ord. Har en gång varit där med mitt mående så jag vet hur du känner dig! De jag gjorde för att bli av med skiten var att använda tacksamhets dagboken. Jo de hjälpte ! Jag kan känna desamma när jag vet att folk i min omgivning skaffa sitt andra barn. Då kommer pressen " ska vi inte skaffa ett syskon till E?" men jag vill inte men skulden kommer . De kanske är en skuld du har inom dig mot Råbärt? Han älskar ju inte dig mindre för att du inte kan få barn. Just nu, hade du orkat med ett barn nu? Sluta o lägg skulden på dig själv! De hjälper dig inte att komma vidare med dig själv. Ska jag vara ärlig skulle jag tycka de va super skönt om de vore jag som inte kunde få mer barn, då skulle jag slippa att känna måste!
SvaraRaderaRinger senare! Puss
När jag läste detta tidigare idag började jag gråta. Jag vet exakt, exakt, exakt vad du menar. Tänk om cancer ändå hade varit som typ influensa. Man har det, mår skitdåligt under tiden och är trött några dagar men sedan är man bra igen. Vad är det här för skit att man skall vara trött och ha ont i flera år? Förutom de andra oönskade bieffekterna...
SvaraRaderaStor, stor kram till dig