Ja då var det dags för ännu en årsdag,,denna dagen får jag
tillägna mitt röda hår.
I dag är det 1 år sen vi var tvugna till att trimma av kalufsen.
1 år & det känns som i går!
Jag vet inte riktigt vad det är som händer i kroppen men jag
känner mej sorgsen,glad,okoncentrerad,ångerstladdad,
tankspridd & rastlös.
Jag som hade hoppats på att jag skulle känna mej bättre men
det känns bara värre,känner inte igen mej själv riktigt.
Jag har liksom tappat en del av min glöd,är outgrundligt trött
på att må så här, känna så här,,känna mej ibland som om
att "jaha & rycka på axlarna" trots att bomben faller bredvid.
Jag kan inte säga att jag är empatilös men jag saknar en hel
del av min gamla empati,,,jag orkar inte!
Nä det är ingen bra kväll i kväll,massa tankar snurrar...
Varför just jag?
Hade jag inte haft tillräckligt?
Tyvärr hör jag inga svar,,,,
Var på en tillställning idag,började må så där pga att det var
massor eller ja kanske 11 st men i min värld just nu så kan
1 person vara för mycket vissa dagar.
Ja sen kom droppen,,en jättesöt liten 3 månaders bebis,,
Ja så där söt & fin som dom bara kan vara,,luktade säkert
så där bebisgott oxå.
Hela mitt inre skrek,,,jag vill oxå ha,,samtidigt som jag inte
önskade nåt annat än att den där ungen bara skulle försvinna
ut ur rummet.
Det kändes så just då,fast det känns tabu att säga,fult på
nåt vis.
Jag vet,jag kunde gått ur rummet,upp & lagt mej & vila
men jag förmådde mej inte att göra det,,tänkte inte på det
just då..
Nu är det en klump i mitt bröst,en lessen klump,önskar att
Theo varit här ikväll,hade behövt båda mina grabbar.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare,vet varken ut eller in.
Bebisar finns ju ästan överallt.
Det är ju inte som med -Bred last- på vägen så det
kommer en blinkande bil & förvarnar,,fast jag hade nog
velat ha en sån just nu..
Förbannade jävla cancerhelvete,,,,,
Nä ikväll är ingen bra kväll men det får vara så, ont ska
med ont bedrivas sägs det väl =)
Det värsta är att jag känner att jag faller tillbaka i gamla
spår jag sluter mej,orkar/vill inte prata så mycket om det.
Min bubbla är trygg,varm & ..fast jag vet oxå att det är fel
väg att ta!
Lite som att lägga i backen på motorvägen..
Det är jobbigt att blotta såren,såren som inte syns.
I dag fick ni lite innertankar från en extra liten känslig Anka.
När alla hade gått så eldade vi potatis,,de var kul!
Tyvärr åkte jag hem innan resultatet kom,dom blev nog
bara kålklumpar.
Hejdåposs!
Psst Mitt CillaBen...En älskad vän..då,nu & för alltid!