Just nu önskar jag att jag kunde stanna tiden, bara för att
kunna fylla på energi & ork.
Jag hade ju uppfattat att allt var ok med mamma ja eller ok
& ok men utom fara men nä, jag & min syster har jour nu.
Det är inte så att vi ska vaka men hon mår INTE bra.
Hon behandflas som om hon har blodförgiftning,
kadunderkur med antibiotika, hennes värden har sjunkit &
de vita blodkropparna är så låga så de är inte mätbara, vilket
då betyder att hon är oerhört infektionskänslig.
Det är ju samma prover som jag tar varje veck inför mina
cellgifter.
Läget är inte stabilt & det kan just nu räcka med att hon får
en fel bacill..
Igår var vi & hälsade på mamma & det gjorde henne glad.
Jag känner mej mest som en fisk, vill dyka ner & få mer syre.
Faktiskt så grät jag en hel del igår men det är svårt att släppa
kontrollen över mej själv men jag jbbar på det.
Jag har som tur är min egen psykolog "Dagny" Ducati,,,hon
fick rensa min hjärna igår,,gasade jävlar en liten
miniministund de behövde jag !!!!
Idag är jag ganska orolig i kroppen,kan inte sitta still riktigt
men de är väl allt som släpper kanske.
Ska åka till mamma en sväng & sen blir det Mcträff men bara
över dagen ,umgås,skratta & leka...
Hejdåposs!
Fy tusan.. När skall det vända för er familj.. Tycker ni alla har fått nog av ledsamheter nu..
SvaraRaderaHoppas du ändå fått skratta lite idag, det behöver du..
Kram Mia
Det är så orättvist att de bästa familjerna ständigt ska drabbas av otur! Hoppas att du kan få det någorlunda bra i helgen iaf.
SvaraRaderaKramar
Nu får det väl räcka... stor kram till er.. du vet var jag finns om du vill tjöta lite om du orkar.
SvaraRaderaKram kram kram
Bergatrollet
Mmm...Det är inte svårt att känna empati med dig. Blir uppriktigt ledsen över hur du mår!
SvaraRaderaNär man haft det tufft en längre tid, tar vissa signalsubstanser i hjärnan slut. Kroppen hinner liksom inte med att producera så mycket som man behöver. (det är likadant för alla) Då kommer tyvärr "oron", som är en förklädd liten "ångestkänsla"
Jag o dom flesta andra som är eller har varit i en depression, har känt den.. Panikångesten..
Den är vidrig, men inte ett dugg farlig!
Nu känner jag mig som Dr Phil hihi..
Men det känns som om du ligger på gränsen, och när jag gjorde det... önskar jag att någon hade berättat för mig vad som hände i kroppen... För det är lätt att tro att man blir galen..
Vilket inte är fallet!
Ta dina Dagnystunder, vila så mycket du kan, bryt ihop o gå ut i skogen o sparka på träden..
Ha inte så stora krav på dig själv.. Du får faktiskt bryta ihop o dyka precis så mycket som du behöver :)
Många Dr Philkramar!! / Cissi