onsdag 14 april 2010

Tung kväll,,,,,

1
Svullna ben, förväntan, panikångerst &glädje....
Ja minst sagt blandad kompott...fast egentligen är jag nog mest
trött,,kan ju inte sova på nätterna,,grubblar & grubblar.
Mina ben är så svullna & stenhårda & fyllda av vätska,,ja dom
värker när jag går längre sträckor...mina vattendrivande
hjälper inte längre.
1
Hade ju hoppats på att få nycklarna till lyan idag men nä, det
blev påbackning på deras städning & en nyckel saknades så det
var bara att dra tillbaka den glädjen att få flytta idag =(
I morron kl 12 får vi den nog eller vi SKA ha den då enl
kontraktet.
1
Robban & jag var på Theos dagis idag en sväng, det var
dropinfika & Theo ville att vi skulle komma dit,,
Hittade en kille med hörselkåpor spikande skruv i en stubbe
när vi kom...
-Jag har saknat dej mamma sken han upp & sa när vi kom.
Åh,,vad jag blevo glad då,,,saknar honom nåt så massor dom
veckorna han inte är här & barnen på gården ringer på vår
dörr istortsett varje dag & frågar efter honom & saknar honom.
Han visade oss runt på sin avdelning & sen blev det fika & bus.
1
De jobbiga blev när vi skulle gå för då ville han följa med oss,
han tyckte jag skulle ringa hans pappa & fråga om det gick bra
men shit,,klart han hade fått för mej men vi bor ju i kartonger
nu...& hans pappa kanske inte hade velat det..
Usch vad mitt hjärta gjorde ont,,,,...
1
Camilla kom en sväng & vi plockade & drack kaffe sen
for Robban till klubben en sväng & Camilla gick hem.
1
Så jag plockade vidare & kände att jag fick en känsla som jag inte
gillar...kände igen den så väl men vill inte!
PANIKÅNGERST!
1
Det som utlöste den var ,,ja de kanske låter löjligt men ett
radioprogram om HIV.
Det pratades om att folk i allmänhet var dåligt upplysta om
just den sjukdommen & vikten av att skydda sej..
Någon hade då mejlat in & skrivit att dom hellre tog Cancer än
HIV för Cancer går ju att bota.
1
Jag lyssnade men ändå inte & tänkte då att,,,vilken tur att jag
då har "RÄTT" sjukdom....öhhhhhhhh!
Ingen av sjukdommarna är trevliga,,,ja lite som pest eller
kolera men då när jag står här & packar & tänker på dagen,
miss med flytt & att Theo inte kunde komma & känner min
panikångesrst komma krypande så blir jag så sur!
1
Vad trodde hon,,att all cancer går att bota?
Att det är något som går över?
Ta lite nässpray & en alvedon & vila...
Att det är bättre än HIV?
Jag hade god lust att ringa in men då hade det ju inte handlat
om ämnet på radio helt plötsligt..
1
Nu vet jag att det finns människor i min nära omgivning som
inte knappt tror på att jag har Cancer & definitivt inte ser
innebörden med min sjukdom, ja att jag inte väljer mitt livs
stig längre...
Å att jag drar nytta av min sjukdom,,tyvärr!
Jag blev sur på alla människor som inte kan förstå allvaret i
andras sjukdommar,,ja spelar ingen roll vad det månne handla
om för något, sur på egoismen hos friska människor som inte
behöver tänka....
"Tänk om jag inte får uppleva Theos 10 årsdag!"
"Tänk om inte min vän lever om 1 år"
1
Helt plötslig blev det en jobbig kväll mina tankar är tunga
& tårarna rinner , luften tar slut & jag vill bara krypa in i
Robbans famn, känna hans lugn smitta av sej på mej....
Jag vill inte ha Cancer mer, jag vill inte behöva tänka att OM,,,
Jag vill ha garantier som jag aldrig kan få,,att bli lovad att
cancern ALDRIG mer kommer tillbaka, bli lovad att jag ska
få leva med Theo & Robban tills jag blir gammal & dör pga min
ålder.
Jag kommer ständigt få leva med tanken att det kan komma
tillbaka & då är det inte bröstet längre....
1
Åhhhh vad jag hatar dessa svackor,,,jobbigt jobbigt jobbigt..
Kan det inte hålla sej till fysiskt bara,,,det psykiska tryckert
är så pass jobbigare ..jag orkar inte...vet inte hur jag ska
hantera det...
Såna här kvällar saknar jag Theo ännu mer, bara få en kram
eller bara få titta på mina fina grabbar...MIN FAMILJ!
1
Innerst inne så känner jag att detta kommer att gå vägen, att
jag kommer att få uppleva min familj & massa bus med
vännerna,tyvärr klarar inte det positiva tänkandet att pimpa
upp en kväll som denna...
1
Antar att detta bara är en av såna här kvällar,,jag får ha svackor
,,inse att allt är jävligt men jag är stark & seg..
Men mest är det nog för att jag är sååååååååå trött så trött på
att jag inte kan tillåta mej att bara vara!
1
Nu kom min man hem så nu ska han få hålla om mej i sin
trygga famn....
Är så glad att just HAN är min man,,,,
1
Hejdåposs!

8 kommentarer:

  1. Det låter verkligen som en tung dag för dig. Kan verkligen förstå att du reagerade på radioprogrammet. Det är så väldigt lätt att säga saker utan att tänka sig för och är man mitt i något så är man givetvis mer känslig än annars. Jobbigt dessutom att inte få ha sina nära och kära jämte sig jämt. Hoppas att du känner dig lite bättre när ni väl kommer in i lägenheten och du har Theo hos dig igen. Önskar verkligen att det fanns något som jag kunde göra :(
    Ta hand om dig!
    Agneta

    SvaraRadera
  2. Usch, nu rinner tårarna...
    Känner så väl igen dina tunga tankar! Antar att det bara är nåt vi får lära oss att leva med och det blir ju bättre ju längre tid det går - när vi ser att vi faktiskt lever vidare!

    Det ÄR lov att ha svackor! Så skönt att du har din man som kan hålla runt dig när det känns som jobbigast.

    Du finns i mina tankar!
    Kram
    Elisabeth

    SvaraRadera
  3. ja du gummsan! man får väl se det från den "ljusa" sidan...att hon som pratade om HIV, menade att om man väl fått HIV kan man aldrig INTE ha HIV...medans folk som får cancer (vissa såklart då) kan operera bort den o så är dom tillbaka till det "normala" igen..

    men så är det ju inte! När det fysiska stadiet av cancer försvunnit via ex operation och cytostatika, så förvandlas ju bara cancern till en psykiskt sjukdom som den drabbade är dömd att leva med resten av sitt liv!
    alltid titta över axeln.
    aldrig veta.
    MEN
    och det kommer så klart ett MEN.

    vi lever egentligen ALLA i samma hemska verklighet, vi lever alla i samma anda, du är bara mer medveten än andra om det..
    en börda, eller en välsignelse?

    jag tror att man måste se det från "rätt håll".
    så många jag vet som gått i förtid av helt andra saker än cancer. eller just AV cancer.
    jag vet inte dödligheten i cancer jämfört med bilolyckor, men jag antar att bilar ex är sjuhundra gånger farligare än att sätta sig på trappan o ta sig ett bloss...

    så mkt faror i livet det finns,
    så mkt ovisshet, grunnerier...
    MEN om man (som jag) tror på en högre makt och en mening med livet,
    så tror jag att alla våra dagar är räknade.
    jag tror inte på att någon människa har "mindre dagar" än någon annan när han eller hon får en diagnos.
    Du har många tunga bitar, och tillsammans blir dom övermäktiga....men ETT steg i taget.
    ETT steg i sänder.
    idag mår du så här.
    I morgon är det fulli rulle o flytt
    nästa dag kanske du vinner trettio miljoner på lotto
    eller blir du överkörd av ett tåg?

    det ENDA sättet att hantera det hela, '
    är att bara ta NUET. och om detta NU inkluderar herr Ågren, så låt honom då sitta där,
    han kommer att gå sin väg, det vet du och det vet jag.
    Han gillar inte att bli ignorerad...

    detta nu, är det enda vi har, både du och jag och alla andra.

    och
    om vi ser tillbaka,
    hittills,
    har du klarat av cancern jävligt bra eller hur?!!

    du har stått pall, och du står pall.
    vi fortsätter framåt!!!!!!! det finns ingen annan väg att gå.

    du är ju en av mina bästaste vänner ( som du så väl vet) och jag vet att du kommer med hundra procent säkerhet,
    klara dej till du är 89 år och då kanske du råkar få högt blodtryck eller någon annan ålderssjukdom...

    och nä du utnyttjar inte din sjukdom,
    du bekämpar den med näbbar och klor...

    ses i morrn! storkram!!!!!

    SvaraRadera
  4. Önskar att jag hade ett trollspö i min byrålåda som jag skulle kunna ta fram och trolla bort allt ont. Gör så ont i mig att läsa hur du mår och önskar att jag kunde göra något! Vill du bara ha någon att prata med eller hålla handen vet du vad jag finns. Kan försöka att ge dig lite go energi när jag ändå träffa dig. Ring om ni behöver flytt hjälp. Är docj inte hemma lördag, men annars är det grönt! Kram

    SvaraRadera
  5. Jobbigt! Men det kommer att gå bra ska du se, eller det måste det!
    Hoppas du får en bättre dag i morgon, med flytt och allt :O)

    Kramar om i massor!

    SvaraRadera
  6. Skickar massa styrkekramar! Vissa människor har tyvärr svårt att förstå, det spelar egentligen ingen roll vad det är, men de kan helt enkelt inte ens försöka förstå. Det gör ont, jag vet. Men du kämpar på så bra och vi är många som tror på dig! Svackor måste man få ha, för att orka.

    Kram Elin

    SvaraRadera
  7. Jag tror att allt handlar om hopp. Har man fått HIV/AIDS så finns det inge hopp.
    Men Cancer då finns det hopp lixom.
    Många har blivit friska åh ej fått tebax den.
    Sen tror jag oro gör mer ont än gott med kroppen.
    Man ska inte tänka att man ska dö för då gör man det! va det någon som sa i en tidning.

    kram till dig.

    SvaraRadera
  8. Ja du, det finns klantaschlen överallt, men jag tror ju på dej o din lilla familj. Lycka till med flytt. Hoppas att ni får mycket hjälp. Kram

    SvaraRadera