onsdag 19 maj 2010

Hitta fokus,,,

1
1
Jag känner att jag är i en bubbla eller en dröm som jag snart
vaknar ur, ja ungefär som i en såpa.
1
Jag går mest omkring & tänker, tänker på hur jag ska kunna
orka att lägga allt på rätt plats.
Jag saknar att skratta nerifrån tårna så tårarna sprutar,,jag har
ingen lust att skratta för jag vet inte vad jag ska skratta åt mer
än sannolikheten att 4 av våran familj bestående av 4 personer
har fått cancer.
Jag fasar för när vi ska berätta detta för mamma, jag är livrädd
för att hon inte ska orka, att hon får en infarkt eller liknande
för just nu är hon så bräcklig av de senaste årens tragiker.
Vi kan inte hemlighålla det hur länge som helst,,hon är mamma
& måste få veta men det kommer bli tufft att berätta.
1
Önskar jag vore en superhjältinna & bara kunde få massa energi
insprutat i mej.
1
Jag MÅSTE hitta ett sätt att bära detta för det kommer ta ett
tag innan bördan lättar,,men hur hittar jag det?
Vad ska jag säga,vad ska jag göra?
Känner mej tom men ändå full,,,tom på energi & full av frågor.
Hur försvinner magkänslan full med oro?
Hur får jag till vardagsglädjen?
1
Glädjen i mitt liv just nu är framför allt Theo men såklart även
min underbara man,,ja utan honom så vet jag inte riktigt hur det
hade gått med allt...
Nu har jag haft Theo extra & det har varit helt underbart men
på söndag åker han igen & vad händer då?
Det är han som får mej att gå upp på dagarna,,,,
1
Tänk att jag fick Robban i precis rätt tid, han stöttar mej i allt
men hur länge orkar han att stötta, han måste ju oxå stöttas.
Nu är jag väldigt noga med att han SKA åka iväg på saker med
sin mcklubb & gå dit, ja han är oxå noga med det för han måste
komma utanför dessa väggar, bort från att se mej grubbla &
fundera.
1
Jag håller på att ringa kuratorn men hon är upptagen hela tiden
men bara att ringa & ringa nån gång så blir det väl min tur.
1
Min styrka börjar att tryta, det är inte längre bara till att bryta
ihop & gå vidare,,det finns inte ens utrymme till att bryta ihop
bara att gå vidare men vidare till vad?
Det är så jävla orättvist,,,,
Jag verkligen HATAR mr C, han är en egoistisk hemsk parasit.
Jag blir så lessen över allt...men tårarna finns inte, det är torka!
1
Visst blir det en morrondag,visst kommer allt att lösa sej,visst
kommer vi bli friska MEN,,ja MEN kommer alltid att finnas i
mitt bakhuvudet....
1
Det är lite mycke nu!
1
Hejdåposs!

8 kommentarer:

  1. Men Ankan. Jag vet inte vad jag ska säga... det är inte klokt så mycket ni får gå igenom och jag förstår att det kan bli för mycket att ta in, att man inte kan reagera... mina tankar går till dig och din syster och alla andra i din närhet. KRAM på dig!

    SvaraRadera
  2. Förstår att allt är bara skit och även jag önskar att det fanns något jag kan göra för att du ska skratta ända nerifrån tårna.. Vad kan vi hitta på vännen?! Skickar iallafall över en riktig bamsekram!!! /Tina

    SvaraRadera
  3. Precis som jag skriver i mitt inlägg, hatar när ödet har makt över en. Man känner sig så maktlös och lite till. Önskar jag kunde trolla bort allt ont och få se dig le igen. Jag vet att det är din mamma och att du tycker att det är hennes rättighet att veta, jo kanske men här hon tillräkligt pigg för att få veta något nu eller är det något som kan vänta lite tills det bli ett bättre tillfälle? Tycker inte alls det är fult sätt utan att det är ett sätt att faktist skydda din mamma för mer erlände. Det man inte vet har man inte ont av. Tänker på dig i massor! Ring om det är något! Kram

    SvaraRadera
  4. Du/ni klarar detta!!!!!!!!
    Har förståelse över att du inte mår så bra för alla käftsmällar som du/familjen drabbas av. Tänk om man kunde lägga i så mycket styrka man bara förmår i ett paket och ge dig/er (många paket skulle det bli). Man blir mållös... tänker styrketankar och kramar om!

    SvaraRadera
  5. Har inga ord, tänker på dig/er hela tiden av hela mitt hjärta!
    Kramizar Åse

    SvaraRadera
  6. Har inga kloka ord till dej. Men kram o tänker på dej kan jag få fram iaf.

    SvaraRadera
  7. Det är väl inte så konstigt att du reagerar, också en anka måste ju få vara lite bräclig och svag?
    Kan inte tröst och inte tala om hur man gör, för det vet jag inte...
    Men vi läser, och vi finns här ute, ös ur dig, och du, mamma kommer att klara att ta emot beskedetm var så säker!
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  8. använd bloggen. skriv fula brev till mr c och publicera...be honom dra åt helvete... använd oss, alla dina vänner, bara ös ut skiten böla, be om gammalt porslin, så åker vi ut med en hel kartong till nåt bra ställe o bara kastar sönder alltihop...eller sticker ut till helvetes gapet utmot trollebo o ställer oss o skriker ut skiten?
    whatever
    whenever...

    du/ ni finns i mina tankar hela tiden...

    jag tror att det är lite vän-dags, vi får nog ta klivet fram o bli dina kryckor när du inte orkar gå. dra ut dej i skogen med en termos o lite kaffe o babbel...
    släpa iväg dej till badhuset för simning eller va fan som helst.

    nog för du är en enviser bestämd och stark tjej. men även betong spricker tillslut när det blir för mycket,
    och för mycket...det var det ju redan för länge sen..

    stor varm kram te dej gumsan!
    och PS SOM ETT EXEMPEL ..på vilken god vän jag är,
    så kan jag ta hand om Theo åt dej tills du blir friskförklarad..sisådär fem år framåt:) så får du vila ut lite gumman....:)))

    saknar han, han är som om han vore en av mina egna här hemma:( vill helst inte lämna tebax honom på kvällen:)))

    så som sagt, vi kan bygga ett rum här te han:-) tsss.

    pöss!

    SvaraRadera