1Jag önskar att jag kunde få bort känslan av att vandra omkring i
en bubbla, jag blir mer & mer tankspridd, mer fundersam på det
som är runt i kring mej & mitt liv.
1
Längtar tills jag är klar med mina cellgifter & strålning &
förhoppningsvis kan sluta grubbla på detta för tillfället, grubbla
kommer jag alltid att göra om jag känner nåt annorlunda i eller
på min kropp.
Funderar på hur det ska gå för Mari, vad hittar dom?
Funderra på om Theo har fått dessa gener oxå.
Försöker känna frustrationen min mamma måste ha när 2 av 2
döttrar fått bröstcancer med bara 7 månaders mellanrum,,det
är ju helt skruvat...
1
Jag är så trött på att leva under denna omständighet , att inte
kunna välja vad jag vill göra, det är den där förbannade Mr C
som styr & ställer både fysiskt & psykiskt.
Starkt ogillar att min man får stå ut med detta fast jag hade inte
kunnat få en bättre respartner.
Vi har ingen karta ,men han tar ut rutten ändå när jag famlar i
blindo.
1
Jag längtar till när vi kan planera något utan att baciller eller
trötthet ska vara i vägen.
När jag orkar hitta på saker som vi bara känner för just då.
1
8 månader är det sen jag hittade "Egon", 7 månader sen vi
fick beskedet,,det har varit tuffa månader med många tankar,
mycket oro, många tårar,många vakna nätter, en del
besvikelser, många planer som gått i kras.
4 månader kvar ca innan behandlingen är över & det är skönt
men jag känner hur jag tryter i styrka, känner mer & mer att
jag inte orkar bry mej om mej själv.
1
Det är bergodalbana hela tiden.
Cancer är en förädisk sjukdom.
Det måste finnas ett smidigare sätt att visa människan hintar
om livet än på detta sätt.
1
Önskar att jag kunde se det braiga hela tiden...
1
Hua,,önska kan jag ju alltid göra =)
1
Hejdåposs!
vi får försöka blir sakliga:
SvaraRaderainget har hänt mari något än...vi vet ju ingenting..
theo är en glad fis fulltfrisk vad vi vet...
du är under kontroll av läkare o får dundergift som ger mr c på nöten..
allt är väl i ankboet. just nu.
allt är väl i janssons håla.
inga barn har hänt nåt med
allt vi har, är nu.
allt vi har, är idag.
idag är allt bara okej.
idag har varit en helt normal dag med lite fika..
avdramatisera så mycket som du kan
ta fram den däringa grubbelgubben du fick och spy ut oron i den, sen får du lägga den åt sidan. max en kvart om dagen får du ägna dej åt alla oroligheter,
resten av dom 23 timmarna och 45 minutera får du göra vad du vill med:)
svar på allt kommer i sinom tid, och livet förändras till det mest märkliga, även positiva händelser ibland...:)
men grubblet får inte mer tid avdej.
resten ska vara:
anka
robban
theo
mat
mys
sova
gosa
städa
UMGÅS MED ANNA JANSSON:))
och det viktigaste av allt: meditation. stilla din inre oro
dom säger,
först när tankarna är tysta kan själen sjunga...
vi kan meditera ihop om du vill. sitta still med ett ljus o plingplong musik o bara vara...eller bestämma en tid varje dag som vi mediterar på o så håller koll på att vi gjort vår uppgift varje dag.
stilla sinnet så kommer allt lösa sig och vi får svaren tillslut och dealar med dom DÅ. inte nu.
storpuss på dej!
försag om du orkar med:
ta blomman åsa du o jag boka bord på chilithai en kväll?
åka till kleva gruva?
åka till trollebo o leta spöken
ta med dej ut till min blivande gård?
rida?
åka till östanå o kolla på vattnet lite med fikakorg?
mer kommer så småning om nu sova!
kram kram
KLoka ord jansson och jag håller med.. försök Ankan försök.. det är nog inte så lätt och jag kan aldrig sätta mig in i er situation. Tänker på er ofta ska du veta. Du vet var jag finns, telefon hinner jag oftast med, ska ta mig hundan bli bättre på att höra av mig.
SvaraRaderaTycker om er mycket.
Kram kram
Bergatrollet
Kramar om...länge!
SvaraRaderaNär min mamma frågar mig om varför just hennes dotter måste ha det så jobbigt så brukar jag uppriktigt svara: För att någon annan ska slippa det!
SvaraRaderaJag vet att det är en klen tröst, om än någon alls... men att se andra lida är svårare än att ta skiten själv. Typiskt kvinnligt, antar jag!
Jag menar att du, din syster och alla andra visst har lika mycket rätt att må bra som de som slipper problem med hälsan! Att vara sjuk är inget straff vi fått för någon idiotisk eller förhastad gärning vi skulle ha (eller alldeles säkert har) gjort. Nej, jag tror inte det...
Jag tror att allt har sitt pris, men också sin belöning - och vad väntar då bortom horisonten...
Kramar från Pennelina :-)