torsdag 9 juli 2009

En bullbakrdag månne?

*
Gomorron alla bloggdiggare.
Tack alla för era fina ord & goda råd, känns bra & veta att det är
många som går igenom eller har gått igenom detta..
ja fler är jag nog tror!
Ska försöka få tag på den boken som du skrev om Anna, kan ju vara
intressant tycker jag.
*
Hade en jättemysig fika på berget, det var ju så längesen.
God äppelkaka fick åka ner i maggen oxå,,mumma!
Kändes skönt & komma ut lite men ack så skönt att komma hem,
mitt hem är min borg numera!
*
Öppnade min mejl & såg att jag fått svar på mitt brev,,eller svar?
Det var nog mest vändande av mina argument, fick inte svar på
fråga utan mest ifrågasättande i hur min handling är som mor &
gammal jävla skit.
Jag hade en fråga men den har jag ännu inte fått svar på.
Så eftre ett långt samtal med min underbare Hane så vet jag.
*
Vissa saker i mitt liv kommer jag aldrig att kunna ändra på,
i detta fall så har jag nu gjort vad jag kan.
Jag har frågat om orsak men inte fått svar.
& iom att jag inte kan ändra situationen så kan jag inte göra mer..
Mitt mål är nu att lära mej & inse detta..
Jag kommer alltid att se till mitt & Theos bästa,är jag trygg så är han.
Det är min uppgift & ansvar som förälder att se till att han mår bra.
Som förälder så gör vi allt vi kan & som står i våran makt att inte
utsätta våra barn för medveten otryggheter.
*
Efter detta så orkade jag inte tänka mer,,var så trött.
Spelade Ps2,,passade mej perfekt IQ befriat *L*
Tog min sovtablett när hanen oxå fastnade på detta vanebildande
spel....
Det läskiga i kråksången är att jag hade bett om att få spela &
provat men kontasterat att ,,nä jag kunde inte spela för jag var så
trött så allt flöt ihop...har inget minne alls av detta =(
*
Nu ska jag svida om så ska vi åka & handla lite.
Passa på innan allt folk kommer.
Fick för mej att jag & Theo skulle baka bullar idag,,de verkar ju bli
en bra bullbakardag,,ska söka några jobb oxå!
*
Hejdåposs

2 kommentarer:

  1. nä det är jobbigt. Men man kan ju inte göra mer än sitt bästa vad gäller sitt barn eller hur??? det är tufft... tror nog att du kämpar på så gott du bara kan, och kärleken du har för din son lyser alltid igenom dina blogg inlägg:-)
    kram på dej

    SvaraRadera
  2. Vet du, det är nog den jobbigaste insikten av alla att förstå att man aldrig kommer få en förklaring eller en ursäkt..
    Man bara ha ett avslut eftersom man tycker att man förtjänar det. Tyvärr är det inte alla människor som besitter egenskapen empati och därför går det ibland heller inte att få det där braiga avslutet som man hade önskat sig. Det är en hård läxa att lära sig men det finns ju inte så mycket annat att göra än att bita ihop och streta vidare.
    Men du ska i alla fall vara väl förvissad om att det inte är DU som är problemet i det här fallet. Du har hela tiden försökt och försökt. Mer kan man inte begära. Du har ju trots allt massor av bra karma verkar det som eftersom du har en man som älskar dig och världens finaste son, eller hur?!

    Styrkekramar till dig lilla Ank!

    SvaraRadera