I dag kl 19,17 för 2 år sedan drog min pappa sin sista suck på denna
jord..
Cancer är en otäck sjukdom & det tär på en människa psykiskt &
fysiskt, det är inte enkelt att stå som anhörig & bara kunna titta på.
Han fick en stroke & kämpade massor men till slut orkade han inte
mer.
Vi var hos honom hela tiden, höll hans händer.
Vilket jag är oerhört glad för, han slapp vandra vidare själv!
Nu kör han precis hur mycket hoj han vill & solen skiner jämt!
Min pappa var för mej en väldigt kär pappa, vi kom väldigt bra
överens & förstod varandra,,lika men ändå inte.
Saknaden & sorgen är enorm & jag arbetar & kämpar med den
väldigt mycket.
Var hos honom idag mamma & jag,,är lika jobbigt varje gång.
*
Pappa i sin favoritsysselsättning,,,garaget.
Morfar "grejar" med Theo
Jag & pappa på Mc-träff.
Saknar dej!*
Döden är ingenting alls.
Jag har bara smugit in i rummet här intill.
Jag ser er nu som jag såg er förut.
Allt vad vi var för varandra
är vi ännu.
Tala till mej med samma sorglösa sätt
som ni alltid har gjort,bär inte
en pressad min av allvar eller sorg.
SKRATTA!
Som vi alltid har skrattat åt alla skämt
som vi hade tillsammans.
Lev, le och tänk på mej.
"Allt är väl, tacka för de"
*
Vet att du är med mej runtikring, du kollar till mej och har säkerligen
skakat många gånger på huvudet åt vad jag gjort men säkert lett
många gånger oxå.
Hoppas du ser det jag ser & känner hur bra jag har fått det ....
Saknar dej!
*
Hejdåposs!
Å så ledsamt att läsa. Men måste ju ändå vara underbart att du hade så bra kontakt med din pappa när han levde. Jag tro absolut att han är med dig och titta till dig. Själv hade jag ingen bra kontakt med min pappa. Han brött kontakten med mig när jag var 5 år. Sen pratade jag inte mer med honom. 1998 gick han bort plötsligen och fick aldrig riktigt förklarat från honom varför det blev som det blev.
SvaraRaderaHa en trevlig helg! Kramar i massor
så här tror jag det är:
SvaraRadera""Tänk dig att du står vid en vacker havsstrand en sommarkväll. Du ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider iväg , ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre. Tillslut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Du hör någon vid din sida säga... - Nu har han lämnat oss.
-Lämnat oss för vad? Detta att han blivit mindre och mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är han ju lika stor och vacker som när han låg i hamnen. Och just när Du hör rösten som säger att han lämnat oss, finns det någon på en annan strand, som ser honom dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just honom när han når sin nya hamn. Denna någon är glad och säger - Han har kommit!!""
och snart seglar vi alla över till den andra sidan, träffar nära och kära och inser att tid bara är något som människor hittat på...ni ses snart igen kära anka.
kram kram
Var glad åt att du har så fina minnen av din pappa!
SvaraRadera